Förhoppningar och regnbågar

Det är så här att för någon dag sedan insåg jag hur mycket sötsaker jag har fått i mig under min livstid. 20-års socker-kris kan vi kalla det. Jag tror aldrig jag har varit utan sötsaker i en hel månad så länge jag kan minnas. Det känns ju jävligt tragiskt ur en hälsosynvinkel, men ännu mer tragiskt när man tänker på hur många barn i världen som inte ens får mat för dagen. 

Därför bestämde jag mig förra veckan för att ta tag i mitt liv. Det blir inga sötsaker på en månad och inte heller några klädinköp. De pengarna jag "tjänar" in på detta får i stället gå till de som behöver dem mycket mer än jag.
Men ni känner ju mig. jag har fan NOLL självdisciplin, speciellt när det kommer till sånt här. 
Är nu inne på dag 2 och det är inga problem än så länge, MEN jag har insett två problem som jag troligen kommer stöta på i framtiden: 

- Någon vill bjuda mig på fika. känns bara så hjärtlöst att säga nej ifall någon frågar: "Vill du inte ha en hembakad semla?". Blev nästan utsatt för detta idag då mina nya grannar frågade ifall jag ville komma ner på lite fika (skratt-paus för Olivia....), men jag skulle i väg på yoga. Tack hinduismen.

- Julias och min 20-års fest. Måste troligen ha något nytt klädesplagg till den. Får se hur det går där..


Ja, jag vet hur jävla jobbig jag låter när jag skriver det här. Jag blir själv väldigt provocerad när folk säger att de har "godis-förbud" och låter som att de är mycket bättre än alla andra när de kan stå emot frestelsen. 
Jag är inte bättre än någon annan, jag kan aldrig stå emot någon frestelse. Jag ser detta mer som ett experiment på hur jag kan kontrollera min egna kropp och tankar. 
Efter min födelsedag tänker jag äta på som ingenting har hänt. 







och  nu när jag har skrivit ner detta så måste jag göra det. Annars är jag sämst.